ProZ.com global directory of translation services
 The translation workplace
Ideas

A new ProZ.com translation contests interface is currently in development, and a preview contest is underway. Click here to visit the new interface »

Previous ProZ.com translation contests

English » Swedish - 6 finalists


From "Letters from a Self-Made Merchant to His Son" by George Horace Lorimer. 320 words
I remember reading once that some fellows use language to conceal thought, but it's been my experience that a good many more use it instead of thought.

A businessman's conversation should be regulated by fewer and simpler rules than any other function of the human animal. They are:

Have something to say.

Say it.

Stop talking.

Beginning before you know what you want to say and keeping on after you have said it lands a merchant in a lawsuit or the poorhouse, and the first is a short cut to the second. I maintain a legal department here, and it costs a lot of money, but it's to keep me from going to law.

It's all right when you are calling on a girl or talking with friends after dinner to run a conversation like a Sunday-school excursion, with stops to pick flowers; but in the office your sentences should be the shortest distance possible between periods. Cut out the introduction and the peroration, and stop before you get to secondly. You've got to preach short sermons to catch sinners; and deacons won't believe they need long ones themselves. Give fools the first and women the last word. The meat's always in the middle of the sandwich. Of course, a light butter on either side of it doesn't do any harm if it's intended for a man who likes butter.

Remember, too, that it's easier to look wise than to talk wisdom. Say less than the other fellow and listen more than you talk; for when a man's listening he isn't telling on himself and he's flattering the fellow who is. Give most men a good listener and most women enough note-paper and they'll tell all they know. Money talks -- but not unless its owner has a loose tongue, and then its remarks are always offensive. Poverty talks, too, but nobody wants to hear what it has to say.

The winning and finalist entries are displayed below.To view the like/dislike tags the entries received simply click on the "view all tags" link on the right hand corner of each entry.

You can leave your feedback for this pair at the bottom of the page.

Congratulations to the winners and thanks to all the participants!






Entry #1 - Points: 18 - WINNER!
View all tags
Jag minns att jag en gång läste att somliga låter språket skymma tanken, men har själv erfarit att bra många fler låter det ersätta tanken.

Affärsmannens konversation bör styras av färre och enklare regler än någon annan av den mänskliga varelsens funktioner. Dessa regler är:

Att ha något att säga.

Säga det.

Sluta tala.

Att börja tala innan man vet vad man vill säga, och att fortsätta sedan man sagt det, får en köpman att hamna i rättssalen eller på fattighuset, och det förstnämnda är en genväg till det sistnämnda. Jag håller mig med en juridisk avdelning här, och det kostar mycket pengar, men mitt syfte är att undvika rättsprocesser.

När man besöker en flicka eller språkar med vänner efter middagen går det för sig att föra en konversation som liknar en söndagsskoleutflykt, med avbrott för att plocka blommor, men på kontoret bör ens meningar utgöra det kortast möjliga avståndet mellan två punkter. Klipp bort inledningen och sammanfattningen, och sluta innan du kommer till ”för det andra”. Man måste hålla predikningarna korta för att fånga syndare, och präster tycker sig inte behöva långa för egen del. Låt dårar få det första ordet, och kvinnor det sista. Köttet ligger alltid mellan brödskivorna. Naturligtvis gör en aning smör på vardera sidan ingen skada, om det är avsett för en man som gillar smör.

Minns även att det är lättare se vis ut än att tala med visdom. Säg mindre än den andre och lyssna mer än du talar, ty när en man lyssnar talar han inte om sig själv, och han smickrar den som gör det. Förse de flesta män en god lyssnare och de flesta kvinnor med tillräckligt mycket skrivpapper, så berättar de allt de vet. Rikedomen gör sig hörd – men inte med mindre än att innehavaren är lösmynt, och då är yttrandena alltid förargelseväckande. Även fattigdomen gör sig hörd, men ingen vill höra vad den har att säga.



Entry #2 - Points: 16
View all tags
Jag minns att jag en gång läste att vissa människor använder språket för att dölja sina tankar, men min erfarenhet är att ganska många använder språket istället för att tänka.

En affärsmans konversation bör regleras av färre och enklare regler än någon annan mänsklig aktivitet. De är:

Ha något att säga.

Säg det.

Håll tyst.

En affärsman som börjar prata innan han vet vad han vill ha sagt, och som fortsätter efter det att han fått sagt det han ville, slutar i rättegång eller på fattighuset. Det första är en genväg till det andra. Jag upprätthåller en juridisk avdelning här och den kostar mängder av pengar, men den räddar mig i alla fall från att hamna i rätten.

När man uppvaktar en flicka eller talar med vännerna efter en middag är det helt acceptabelt med en konversation som passar på en söndagsskoleutflykt med pauser för blomplockning, men på kontoret måste meningarna vara så korta som möjligt. Strunta i inledningen och utläggningarna och sätt punkt innan du kommer till ”å andra sidan”. Syndare måste fångas med korta predikningar och helgonen tror sig själva inte behöva några långa sådana. Ge dårarna första ordet och kvinnorna det sista. Pålägget ligger alltid mitt i sandwichen. Lite smör på endera sidan gör naturligtvis ingen skada för den som gillar smör.

Kom också ihåg att det är lättare att se vis ut än att tala vist. Tala mindre än den andre och lyssna mer än du talar. Ty när en man lyssnar avslöjar han sig inte och han smickrar den som gör det. De flesta män berättar allt de vet om de bara får en god lyssnare och de flesta kvinnor likaså, om de bara får tillräckligt med skrivpapper. Pengar talar – men bara om deras ägare har en sladdrande tunga, och då uttrycker de sig alltid stötande. Även fattigdom talar, men det är ingen som bryr sig om vad den har att säga.



Entry #3 - Points: 7
View all tags
Jag minns att jag en gång läste att vissa människor använder språket för att dölja sina tankar, men min erfarenhet har visat att långt fler använder det istället för tankar.

En affärsmans konversation bör styras av färre och enklare regler än någon annan funktion hos det mänskliga djuret. Reglerna är följande:

Ha något att säga.

Säg det.

Upphör att tala.

Börjar man innan man vet vad man vill säga och fortsätter efter att man har sagt det hamnar man som affärsman i en rättstvist eller i fattighuset, och det första är en genväg till det andra. Jag håller mig med en juridisk avdelning här, och det kostar mycket pengar, men det är för att slippa rättsprocesser.

Det går an när du besöker en flicka eller samtalar med vänner efter middagen att sköta ett samtal som en söndagsskoleutflykt, med uppehåll för att plocka blommor; men på kontoret bör dina meningar vara det kortaste möjliga avståndet mellan två punkter. Plocka bort introduktionen och den långa anföringen, och avsluta innan du kommer till ett andra argument. Du måste ge korta predikningar för att fånga syndare; och diakoner tror inte att de själva behöver höra långa. Ge dårar det första ordet och kvinnor det sista. Pålägget finns alltid mitt emellan brödskivorna. Lite smör på vardera sidan om det skadar naturligtvis inte om smörgåsen är avsedd för en man som tycker om smör.

Minns också att det är lättare att se vis ut än att tala vist. Säg mindre än den andre och lyssna mer än du talar; ty när en man lyssnar avslöjar han inte sig själv och han smickrar den som gör det. Ge de flesta män en god lyssnare och de flesta kvinnor tillräckligt med anteckningspapper så kommer de att tala om allt de vet. Pengar talar – men bara om dess ägare är lösmynt, och då är kommentarerna alltid stötande. Fattigdomen talar också, men ingen vill höra vad den har att säga.



Entry #4 - Points: 6
View all tags
Jag kommer ihåg att jag en gång läste att somliga människor använder språket för att dölja sina tankar, men min erfarenhet har varit att många fler använder det i stället för att tänka.

En affärsmans samtal bör styras av färre och enklare regler än någon annan funktion hos den mänskliga varelsen. Reglerna är:

Ha något att säga.

Säg det.

Sluta prata.

Att börja innan man vet vad man vill säga och fortsätta när man har sagt det gör att köpmannen hamnar i en rättegång eller på fattighuset, och det är bara ett stenkast mellan det första och det andra. Jag håller mig med en juridisk avdelning här och den kostar mycket pengar, men den är till för att jag ska slippa gå till domstol.

När du hälsar på en flicka eller pratar med vänner efter middagen är det helt i sin ordning att föra ett samtal som påminner om en söndagsskolutflykt med avbrott för att plocka blommor, men på kontoret bör dina meningar utgöra kortast möjliga avstånd mellan två punkter. Strunta i inledningen och sammanfattningen och sluta innan du blir för ovidkommande. Du måste hålla predikan kort för att fånga syndarna – diakonerna kommer inte heller tro att de behöver långa predikningar. Ge dårarna första och kvinnorna sista ordet. Pålägget finns alltid i mitten av sandwichen. Men naturligtvis skadar det inte med lite smör på varje brödskiva om det är avsett för en man som tycker om smör.

Kom också ihåg att det är lättare att se vis ut än att tala vist. Säg mindre än den andra och lyssna mer än du pratar. En man som lyssnar avslöjar nämligen inte sig själv och smickrar den som pratar. Ge de flesta män en god lyssnare och de flesta kvinnor tillräckligt med anteckningspapper, så kommer de att berätta allt de vet för dig. Pengar är talande, men bara om deras ägare är lösmynt och i sådana fall är yttrandet alltid stötande. Fattigdom är också talande, men ingen vill höra vad den säger.



Entry #5 - Points: 4
View all tags
Jag läste en gång att vissa använder språket i avsikt att dölja hur de tänker, men min erfarenhet visar att många fler yttrar sig istället för att tänka efter.

En affärsmans konversation bör styras av färre och enklare regler än någon annan form av mänskliga relationer. Dessa regler är:

Ha något att säga.

Säg det.

Sluta prata.

Att börja tala innan man vet vad man ska säga och att sedan fortsätta efter att man har sagt det man skulle säga är ett säkert sätt för en försäljare att ställas inför domstol eller hamna på fattighuset (och det första alternativet är bara en genväg till det andra). Jag har en juridisk avdelning här, och den kostar mycket, men det håller mig borta från rättssalarna.

När du uppvaktar en flicka eller pratar med vänner efter middagen är det helt i sin ordning att låta en konversation vandra fritt som under en söndagsutflykt, med stopp för att plocka blommor, men på kontoret ska dina meningar ha kortast möjliga avstånd mellan punkterna. Strunta i presentationen och den avslutande sammanfattningen, och sluta innan du kommer in i andra andningen. Syndare lyssnar inte på långrandiga predikningar, och diakoner behöver dem inte heller. Låt dumskallar tala först och ge kvinnor sista ordet. Det matnyttigaste finns alltid i mitten av en sandwich, men du kan breda på lite extra smör om den är avsedd för någon som tycker om smör.

Tänk bara på att det är lättare att se klok ut än att fälla visdomsord. Säg mindre än den andre och lyssna mer än du talar. När man lyssnar avslöjar man inget om sig själv och man smickrar den som gör det. Erbjud de flesta män en god lyssnare och de flesta kvinnor tillräckligt med brevpapper och de kommer att berätta allt de vet. Det är pengarna som talar – men bara om innehavaren har en lös tunga, och då är kommentarerna alltid kränkande. Fattigdom talar också, men ingen vill lyssna.




Entry #6 - Points: 1
anonymousView all tags
Jag minns att jag en gång läste att somliga använder språket för att dölja tanken, men enligt min erfarenhet är det snarare så att många fler använder språket i stället för tanken.

En affärsmans konversation borde styras av färre och enklare regler än människodjurets övriga funktioner, nämligen:

Ha något att säga.

Säg det.

Sluta prata.

Att börja prata innan man vet vad man ska säga och fortsätta efter det att man har sagt det, slutar för köpmannen i rättegång eller på fattighuset, och det förra är en genväg till det senare. Jag håller mig med en juridisk avdelning här, och det kostar mycket pengar, men det är för att hålla mig undan lagen.

Det är helt i sin ordning att bedriva sin konversation som en söndagsskoleutflykt, med uppehåll här och var för att plocka blommor, när man hälsar på hos en flicka eller pratar med goda vänner efter middagen, men på kontoret bör man hålla sina meningar så korta som möjligt mellan skiljetecknen. Man bör slopa introduktionen och den sammanfattande avslutningen, och sluta innan man kommer till ”för det andra”. Det är den korta predikan som fångar in syndarna, och diakonerna skulle aldrig komma på tanken att de själva behöver långa predikningar. Låt dårarna få första och kvinnorna sista ordet. Godbitarna gömmer sig alltid mitt i smörgåstårtan. Lite smör på var sida gör naturligtvis ingen skada, förutsett att det bretts på för en som gillar smör.

Kom också ihåg att det är lättare att se vis ut än att tala visa ord. Säg mindre än din samtalspartner och lyssna mer än du talar, för när man lyssnar förråder man sig inte, istället smickrar man den som gör det. Ge en man en god lyssnare och en kvinna tillräckligt med skrivpapper så talar de om allt de vet. Pengar talar – dock ej såvida inte deras ägare är lösmynt, och då är deras kommentarer alltid anstötliga. Fattigdomen talar också, men ingen vill höra vad den har att säga.



« return to the contest overview



Translation contests
A fun way to take a break from your normal routine and test - and hone - your skills with colleagues.