Vid min senaste städning hittade jag följande pärla, skriven av radio- och tidningskorrespondenten i Paris under flera decennier, Sven Aurén, någon gång på femtio- eller sextiotalet:
Tänkvärt!
Du kanske tycker, att din franska ar bedrövlig, att du skäms for att visa upp den. Det ar förresten något, som man alltid får höra av Frankrikebesökande landsmän for att inte tala om alla de som med hänvisning till språkbesvären reser till andra länder iställ... See more Vid min senaste städning hittade jag följande pärla, skriven av radio- och tidningskorrespondenten i Paris under flera decennier, Sven Aurén, någon gång på femtio- eller sextiotalet:
Tänkvärt!
Du kanske tycker, att din franska ar bedrövlig, att du skäms for att visa upp den. Det ar förresten något, som man alltid får höra av Frankrikebesökande landsmän for att inte tala om alla de som med hänvisning till språkbesvären reser till andra länder istället.
Men fransmannen utvecklar ett märkvärdigt överseende när deras språk misshandlas av utlänningar.
Är vi lika toleranta i Sverige?
Tycker vi inte att det är ganska tröttsamt med folk som talar en så svårbegriplig svenska att man måste anstränga sig att förstå vad de säger?
Och vilka prövningar får fransmannen inte vara med om!
Antag, att man skulle göra en bokstavlig översättning till svenska av en debuterande svensk resenärs inlägg i en fransk konversation.
Vår landsman skulle sätta konjaken i halsen när han tar del av detta aktstycke med dess stämning av protokoll från en medeltida tortyrseans. Det kan mycket väl te sig ungefär si har:
Den franske värden: Jag har hört att Stockholm skall vara underbart.
Den svenske gästen (som vill återgälda denna artighet):
Också Paris mycket vackert stad. Jag vara glad kommit.
Värden: Men vintrarna ar väl ganska påfrestande?
Svensken (som vill framhålla att även om det är kallare än i Paris, så är luften torrare):
Det luft Stockholms torkare.
Värden: Mon cher monsieur, jag fruktar, att jag inte riktigt förstår...
Svensken: Det luft torkare mera.
Värdent: Ah, monsieur! Nu förstår jag precis. Ert land ar ju sa avancerat vad det tekniska beträffar.
Ni menar alltså att man torkar vinterluften i Sverige...
Svensken: Jag vill saga den stockholmsluft mera tork.
Och sa vidare…..
Med tanke på att fransmannen hyser en passionerad kärlek till sitt språk är deras tålamod nästan änglalikt i sådana sammanhang.
For de är övertygade om att ett klarare, vackrare, mera nyanserat språk än franska inte finns på hela vår jord. Kanske har de för övrigt rätt och att om världen vore ordnad på ett bättre sätt så skulle det talas av hela mänskligheten.
Ingen annan nation för en sådan kamp utanför sina gränser for att forsvara sitt språk genom att betala skolor och skicka ut lärare och föredragshållare, allt patetiskt korståg mot den segrande engelskan. Man älskar det så till den grad, att vältalandet uppfattas som en konstart i sig.
Det förekommer skickliga föredragshållare i alla länder, men Frankrike har utbildat en typ av conferencier, som ar unik. I Tyskland är han kunskapstyngd eller Doktor, i Sverige en specialist. För dem båda gäller det att undvika underhållningsbetonat framställningssätt. Sådant kan frammana ett intryck av ytlighet.
I Frankrike är han en man med gedigen bildning, ofta författare eller journalist, som talar om ett litterärt eller politiskt ämne eller kanske om konst eller film.
Ämnet spelar i själva verket en underordnad roll. Vad som betyder är formen. En skicklig conferencier behandlar sitt språk som en virtuos, är kvick och spirituell och bollar med sina ’bon mots’ som en jonglör med käglor. Charmerande, elegant och sublimt otidsenlig förekommer han överallt: I föreläsningssalar i Paris och landsorten och i franska föreningar i Stockholm, San Fransisco eller Hongkong.
Le conferencier är den högt bildade herre, som fungerar som guide vid kulturministeriets visningar av gamla privathotell i Marais, eller som talar om "Victor Hugo och hans tid" i föreläsningsserierna på Salle Pleyel. Han inkarnerar det franska språket och är a l d r i g tråkig. Publiken njuter av honom som vore han en skådespelare, som bjuder på enmansteater
Kanske finner du honom komisk och ser honom som ett bevis for att dagens Frankrike står kvar i en svunnen tid. Du kan trösta dig med att redan vid kommande sekelskifte finns han med all sannolikhet inte längre kvar. Det ar dåligt med nyrekryteringen inom detta yrke. Han företräder någonting for vilket det finns allt mindre plats i var sköna nya värld:
Allmänbildning och esprit ▲ Collapse
| | |
Login to reply/comment 
Translation news in Sweden
