Translation contest

Eva Linderoth has won the English to Swedish translation contest
Thread poster: María Florencia Vita

María Florencia Vita
Local time: 03:16
SITE STAFF
Contest entry #498464 Jan 29, 2007

Dear members,

I am very happy to announce that Eva Linderoth has won the English into Swedish section of ProZ.com first translation contest.

A total of 4 translations were received for this language pair. The ones that received at least 2 votes are shown below, including the name of the poster, and the amount of votes and the comments received by each of these entries.

The general results were:
Dear members,

I am very happy to announce that Eva Linderoth has won the English into Swedish section of ProZ.com first translation contest.

A total of 4 translations were received for this language pair. The ones that received at least 2 votes are shown below, including the name of the poster, and the amount of votes and the comments received by each of these entries.

The general results were:



The source text for this contest was:


When she moved into his tiny house in Stroud, and took charge of his four small children, Mother was thirty and still quite handsome. She had not, I suppose, met anyone like him before. This rather priggish young man, with his devout gentility, his airs and manners, his music and ambitions, his charm, bright talk, and undeniable good looks, overwhelmed her as soon as she saw him. So she fell in love with him immediately, and remained in love for ever. And herself being comely, sensitive, and adoring, she attracted my father also. And so he married her. And so later he left her - with his children and some more of her own.

When he'd gone, she brought us to the village and waited. She waited for thirty years. I don't think she ever knew what had made him desert her, though the reasons seemed clear enough. She was too honest, too natural for this frightened man; too remote from his tidy laws. She was, after all, a country girl; disordered, hysterical, loving. She was muddled and mischievous as a chimney-jackdaw, she made her nest of rags and jewels, was happy in the sunlight, squawked loudly at danger, pried and was insatiably curious, forgot when to eat or ate all day, and sang when sunsets were red. She lived by the easy laws of the hedgerow, loved the world, and made no plans, had a quick holy eye for natural wonders and couldn't have kept a neat house for her life. What my father wished for was something quite different, something she could never give him - the protective order of an unimpeachable suburbia, which was what he got in the end.

The three or four years Mother spent with my father she fed on for the rest of her life. Her happiness at that time was something she guarded as though it must ensure his eventual return. She would talk about it almost in awe, not that it had ceased but that it had happened at all.



And Eva Linderoth's winning translation into Swedish was:



Mamma var trettio år och såg fortfarande bra ut, då hon flyttade in i hans pyttelilla hus i Stroud och tog hand om de fyra små barnen. Jag skulle tro att hon inte hade träffat någon som han tidigare. Denne ganska pedantiske unge man, som var fromt struntförnäm, självgod med vissa manér, musikalisk med ambitioner, som hade charm, konverserade intelligent och hade ett obestridligt tilltalande utseende, överväldigade henne så fort hon såg honom. Hon förälskade sig alltså omedelbart och förblev evigt förälskad. Eftersom hon själv var vacker, känslig och dyrkande attraherade hon också min far. Han gifte sig med henne och sedan lämnade han henne och barnen – både de egna och några till som var hennes.

Efter att han hade givit sig iväg flyttade hon med oss till byn och väntade. Hon väntade i trettio år. Jag tror inte att hon någonsin förstod vad som hade fått honom att överge henne, trots att anledningarna var ganska självklara. Hon var alltför ärlig och naturlig för denne räddhågsne man, för annorlunda för att passa in i hans ordnade regelverk. Hon var ju en bondflicka, slarvig, hysterisk och kärleksfull, virrig och odygdig som en skata. Hon inredde boet med trasor och juveler, kände sig lycklig när solen sken, skrek gällt vid fara, var omättligt nyfiken och lade sin näsa i blöt, glömde bort att äta eller åt hela dagen, sjöng när solnedgången glödde. Hennes rättesnöre var lev och låt leva, hon älskade världen, planerade inte, förstod instinktivt det andliga i naturens mysterier och var totalt oförmögen att hålla ordning i hemmet. Min far önskade sig någonting helt annat, något som hon inte förmådde erbjuda – ett perfekt skött förortshem som inte kunde ifrågasättas, och det var vad han fick till slut.

Min mor levde resten av sitt liv på minnena av de tre, fyra år de tillbringade tillsammans. Hon bevarade lyckokänslan från den tiden, som om den skulle garantera min fars återkomst en gång. Hon brukade tala om känslan med något som liknade vördnad, inte för att den hade upphört utan för att den överhuvudtaget hade funnits.


This topic is an announcement only. To congratulate those members who took part, please write to them directly via their profiles. To discuss your experience as a participant in the contest (as a contestant or a voter), please use this thread: http://www.proz.com/topic/67110

Please find the guidelines and general information for the contest here.

Thank to all participants for devoting your time, effort and passion on this first ProZ.com's translation contest

Regards,
Florencia
Collapse


 
Contest entry #508214
Contest entry #508214 Feb 11, 2007

Mamma var trettio år och såg fortfarande bra ut, då hon flyttade in i hans pyttelilla hus i Stroud och tog hand om de fyra små barnen. Jag skulle tro att hon inte hade träffat någon som han tidigare. Denne ganska pedantiske unge man, som var fromt struntförnäm, självgod med vissa manér, musikalisk med ambitioner, som hade charm, konverserade intelligent och hade ett obestridligt tilltalande utseende, överväldigade henne så fort hon såg honom. Hon förälskade sig alltså omedelbart... See more
Mamma var trettio år och såg fortfarande bra ut, då hon flyttade in i hans pyttelilla hus i Stroud och tog hand om de fyra små barnen. Jag skulle tro att hon inte hade träffat någon som han tidigare. Denne ganska pedantiske unge man, som var fromt struntförnäm, självgod med vissa manér, musikalisk med ambitioner, som hade charm, konverserade intelligent och hade ett obestridligt tilltalande utseende, överväldigade henne så fort hon såg honom. Hon förälskade sig alltså omedelbart och förblev evigt förälskad. Eftersom hon själv var vacker, känslig och dyrkande attraherade hon också min far. Han gifte sig med henne och sedan lämnade han henne och barnen – både de egna och några till som var hennes.

Efter att han hade givit sig iväg flyttade hon med oss till byn och väntade. Hon väntade i trettio år. Jag tror inte att hon någonsin förstod vad som hade fått honom att överge henne, trots att anledningarna var ganska självklara. Hon var alltför ärlig och naturlig för denne räddhågsne man, för annorlunda för att passa in i hans ordnade regelverk. Hon var ju en bondflicka, slarvig, hysterisk och kärleksfull, virrig och odygdig som en skata. Hon inredde boet med trasor och juveler, kände sig lycklig när solen sken, skrek gällt vid fara, var omättligt nyfiken och lade sin näsa i blöt, glömde bort att äta eller åt hela dagen, sjöng när solnedgången glödde. Hennes rättesnöre var lev och låt leva, hon älskade världen, planerade inte, förstod instinktivt det andliga i naturens mysterier och var totalt oförmögen att hålla ordning i hemmet. Min far önskade sig någonting helt annat, något som hon inte förmådde erbjuda – ett perfekt skött förortshem som inte kunde ifrågasättas, och det var vad han fick till slut.

Min mor levde resten av sitt liv på minnena av de tre, fyra år de tillbringade tillsammans. Hon bevarade lyckokänslan från den tiden, som om den skulle garantera min fars återkomst en gång. Hon brukade tala om känslan med något som liknade vördnad, inte för att den hade upphört utan för att den överhuvudtaget hade funnits.


This translation received 4 votes

Collapse


 
Contest entry #508424
Contest entry #508424 Feb 12, 2007

När hon flyttade in i hans lilla hus i Stroud och tog sig an hans fyra små barn var mor trettio och fortfarande tämligen vacker. Hon hade väl inte träffat någon som honom förut. Denne unge pedant med sina vördsamma herrskapsmaner som hade ett så belevat sätt, och vars musik, ambitioner, charm, glättiga prat och obestridligt ståtliga yttre tog henne med storm redan från första ögonblicket. Så hon förälskade sig genast, en förälskelse som aldrig dog. Eftersom hon själv var bå... See more
När hon flyttade in i hans lilla hus i Stroud och tog sig an hans fyra små barn var mor trettio och fortfarande tämligen vacker. Hon hade väl inte träffat någon som honom förut. Denne unge pedant med sina vördsamma herrskapsmaner som hade ett så belevat sätt, och vars musik, ambitioner, charm, glättiga prat och obestridligt ståtliga yttre tog henne med storm redan från första ögonblicket. Så hon förälskade sig genast, en förälskelse som aldrig dog. Eftersom hon själv var både intagande, känslig och förtjusande så var hon likaledes attraktiv för min far. Så det föll sig så att de gifte sig. Och sedan föll det sig så att han lämnade henne - med sina egna barn och några av hennes därtill.

När han hade försvunnit tog hon med oss till byn och väntade. Hon väntade i trettio år. Jag tror inte att hon någonsin insåg vad det var som fick honom att överge henne, trots att skälen tycktes vara nog så uppenbara. Hon var för ärlig, för naturlig för denne förskrämde man; alltför avlägsen hans välordnade lagar. Hon var ju när allt kommer omkring en landsortsjänta: oregerlig, hysterisk, kärleksfull. Hon var vimsig och okynnig som en skata, redde sitt bo av lump och grannlåt, njöt i solen, skränade i högan sky åt annalkande fara, snokade med okuvlig nyfikenhet, glömde bort att äta eller åt dagen i ända, och sjöng när himlen rodnade i skymningen. Hon levde efter buskagens enkla lag, älskade världen och planerade intet, hade änglablick för naturens små mirakel och kunde inte hålla ordning hemma om det så hade varit fråga om liv och död. Det min far eftertraktade var något helt annat, något som hon aldrig kunde ge honom – en trygg och välordnad förortsidyll, vilket han också fann till sist.

Dessa tre-fyra år som mor hade samman med min far levde hon på under resten av sitt liv. Hon värnade om sin lycka under den tiden som om det skulle kunna få honom att till sist komma åter till henne. Hon fick något närmast vördnadsfullt över sig när hon talade om den; inte för att det var en tid som flytt, utan för att den överhuvudtaget hade inträffat.



This translation received 2 votes and the following comment:
  • Perfect!

Collapse


 


To report site rules violations or get help, contact a site moderator:


You can also contact site staff by submitting a support request »

Eva Linderoth has won the English to Swedish translation contest

Advanced search







CafeTran Espresso
You've never met a CAT tool this clever!

Translate faster & easier, using a sophisticated CAT tool built by a translator / developer. Accept jobs from clients who use SDL Trados, MemoQ, Wordfast & major CAT tools. Download and start using CafeTran Espresso -- for free

More info »
Protemos translation business management system
Create your account in minutes, and start working! 3-month trial for agencies, and free for freelancers!

The system lets you keep client/vendor database, with contacts and rates, manage projects and assign jobs to vendors, issue invoices, track payments, store and manage project files, generate business reports on turnover profit per client/manager etc.

More info »



Forums
  • All of ProZ.com
  • Term search
  • Jobs
  • Forums
  • Multiple search