Det är en exciterad syremolekyl, där man de två oparade valenselektroner som tidigare hade parallellt spinn har fått antiparallelt spinn, så att man får ett singlett-tillstånd. NE beskriver:

Den tvåatomiga syremolekylen innehåller sammanlagt 12 valenselektroner. Av dessa ligger 8 i bindande och 4 i antibindande molekylorbitaler. Nettoeffekten av denna elektronfördelning blir att syremolekylen förenklat kan betraktas som sammanhållen av en dubbelbindning, O¤O. I molekylens grundtillstånd, s.k. triplettsyre (ofta betecknat 3O2), finns två oparade 2p-elektroner med parallella spinn i var sin antibindande orbital. Detta är orsaken till syres starka paramagnetism och till att molekylen uppträder som en radikal. Paramagnetismen skiljer syre från alla andra tvåatomiga, gasformiga molekyler med ett jämnt antal valenselektroner. Den utnyttjas praktiskt för analys av syre i blandningar med andra gaser. Vid t.ex. fotokemisk excitation av triplettsyre till högre energinivåer får de oparade elektronerna antiparallella spinn och placeras antingen i två olika eller i en gemensam orbital. Därvid försvinner paramagnetismen, och bindningsavståndet mellan de två syreatomerna i molekylen ökar från 120,74 pikometer (1 pm= 10"12 m) till 121,55 resp. 122,77 pm. Det bildade singlettsyret (betecknat 1O2) är kemiskt mycket reaktivt och spelar stor roll vid t.ex. atmosfärskemiska reaktioner.

I det andra citatet, om "relatively long singlet lifetimes", handlar det också om exciterade tillstånd. Kanske kan man skriva "som har singlett-tillstånd med relativt lång livslängd". En molekyl i ett singlett-tillstånd utsänder fluorescens när den återgår till grundttillståndet och det är det de utnyttjar vid PDT.